Kvalita textu : bez hodnotenia Hodnotilo ľudí: 0ohodnoť aj ty
Jag har seglat över haven snart nog i tjugo år
Lärt hur dystra dagar kommer och går
Alla oceaner har varit mig en vän
Och i storm på vilda vatten jag aldrig varit rädd
Men nu kallar mig den jord
Där i norr den sköna nord
Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där
Och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kan kallas hem
Brevet från min son kom likt vinden norrifrån
En dröm att följa pappa, att gå i faders spår
Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår
Och från fårad kind i stillhet jag stryker bort en tår
Men nu kallar mig den jord
Där i norr den sköna jord
Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där
Och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kan kallas hem
Ung och stursk i sinnet. Inga drömmar sköts i sank. Jag matas har med minnen, fast utsvulten och pank. Man när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort. Och tankar om ett äventyr, är att minnas år som gått
